första blicken av världens finaste
Bësöket på MVC i dag började med att jag hejade på en vilt främmande människa.
Var helt säker på att det var en kompis till min vän Ida men NEJ det var det inte.
Inte nog med att man var skitnervös, nä jäkligt pinsam ska man också vara.
Trött man blir..
Satt i väntrummet och tänkte varför just jag skulle ha lyckan att bli gravid.
Att det vore orättvist, jag som redan har så mycket lycka i mitt liv.
Ställde in mig på att det inte var något litet liv där inne för att skydda mig själv.
Men sen kom jag in till rummet där ultraljudet skulle ske och gud vad mitt hjärta slog.
På med maskinen och kletet.
Sen var den där.
Vår bebis.
Världens finaste varelse. Låg inte still en sekund. Levde runt som bara den.
Och så fick jag se hjärtat som tickade i snabb takt.
Två händer, två fötter.
En liten bebis.
Det var så otroligt fint och jag är så lycklig över att jag får vara med om det här.
Den där lilla bebisen där inne är redan mitt allt.
Det finaste jag någonsin kommer att få.
Bebis vecka 13
Ser ut som att bebisen suger på tummen på sista bilden.
Är så stolt över de här halvsuddiga bilderna.
Det är så stort så jag förstår ingenting.
Åh, vad roligt att du fick se den lill*! Kan ju inte låta bli att läsa din blogg nu när du är gravid, det är ju så spännande! Visst är det en alldeles speciell och underbar känsla det där med ultraljud. Kände precis som du när vi väntade Isac, mådde oförskämt bra och gjorde väl 5 test för att kolla så jag säkert var gravid.. :-) Ha det så bra! Kram E
<3
Emelie: ja gud så häftigt det var att se det lilla livet.
Skõnt att höra att fler mått oförskämt bra under sin graviditet.
Jag mår bättre än någonsin och det har jag aldrig hört talas om innan. Men nu när jag sett att det faktiskt är en bebis där inne ska jag försöka att njuta av det.
Ha en mysigt fredag!
Kram
