Jag har blivit en grubblare. En nattlig sådan.
Ligger och vrider ut och in på ditten och datten. Inga viktiga saker men jag kan bara inte sova.
Kanske blir det så nu det sista tiden som preggo när man inte längre sover på nätterna.

När jag väl vaknar överöser jag M med tankar och funderingar och saker vi bara MÅSTE ta tag i nu innan det lilla livet landar.
Detta bidrar till att jag är dödstrött på dagarna och M han är livrädd varje morgon han vaknar.

Men vi skrattar också otroligt mycket just nu.
Åt hur jag vankar mig fram, att jag inte kommer upp ur soffan, hur jag fullkomligt vräker i mig mat och godsaker, att vi inte längre får plats i samma soffa trots att vi så gärna vill och gång på gång försöker.

Vi småfnissar också mycket men lite nervöst åt hur nära det nu är...

Älskade M, min bästa vän, min stöttepelare, min fästis, mitt allt.
Jag älskar dig så jag spricker.