Förlossningsberättelse del 2

Lustgasen var som att komma till paradiset. Jag blev så lugn och nöjd av den och efter flera dagar i helvetet hade jag äntligen fått komma till himmelen.

Halleluja!

K frågade hur jag hade tänkt angående smärtlindring.. GE MIG ALLT NI HAR!

En stund efter det får jag epiduralbedövning. Även denna var helt underbar och jag kände mig som en ny människa.

Vi hade på radion på rätt hög volym och jag var milt sagt hög på livet.

Sjöng med till diverse låtar och vägrade släppa lustgasen.

M som såg värkarna på en monitor sa vid flera tillfällen åt mig att släppa masken.

Ida, jag ser ju att du inte har någon värk. Släpp masken!!

Har aldrig lyssnat så lite på honom. Jag och lustgasen var ett oövervinneligt par. Med den kunde jag klara av allt.

Jag som hade varit rädd för att förvandlas till en riktig häxa blev tydligen det motsatta. Jag älskade allt och alla. Berömde personalen för hur duktiga, proffsiga och fantastiska dom var.

Trots onda värkar mådde jag som en prinsessa!

M försökte på natten att få lite vila så han la sig i en fåtölj. Jag som var hög på livet väckte honom då och då för att berätta att det var ännu en sjukt bra låt som spelades på radion.

Mellan värkarna ville jag även ha lite service.

Hit med läppglans!

Jag är törstig, ge mig en till MER!

Mera nässpray!

Vilken tur att M är världens underbaraste med ett tålamod som inte är av denna värld.

---

På morgonen kom det ny personal. Vi blev omhändertagna av två fantastiska kvinnor. A & L.

Trodde inte att det fanns så många underbara människor. Särskilt inte på ett och samma ställe.

Förlossningen i Varberg med personal är värd alla guldstjärnor i hela världen.

Strax efter att dom hade presenterat sig sa jag till att jag ville upp och stå och jag bad även om att få in en pilatesboll. På föräldragruppen hade det pratats mycket om att det var bra om man rörde på sig mycket under förlossningen och att en pilatesboll kunde göra att bebisen snabbare sjönk genom bäckenet.

Efter en liten stund började det trycka på utav bara helvete så jag la mig i sängen igen och helt plötsligt var krystvärkarna igång. Målet var nära och äntligen fick jag ta i och hjälpa till.

Det är en otroligt häftig känsla. När man inte tror att det finns några som helst krafter kvar så tar något över.

Och även om jag skrek att JAG DÖR ett flertal gånger så var det faktiskt inte för att det gjorde ont utan mer för att man skulle ta i så att man trodde att man dog.

M stod hela tiden vid min sida och peppade och baddade mig med en kall handduk. Hans stöd gjorde mig till världens starkaste.

Hade tidigare läst på en blogg att bebis är nära när personalen knäpper upp nattlinnet och förbereder för en sk. landningsbana. Och när mitt nattlinne knäpptes upp fick jag ännu en gång oanade krafter.

Jag tänkte att nu är det nära så ju mer jag tar i desto snabbare får jag träffa vår efterlängtade bebis.

Den 22:e februari 2011 kl.09.20 såg vår älskade Ville dagsljus för första gången.

Äntligen!

Detta är ett obeskrivligt ögonblick som jag för alltid kommer att ha med mig i minnet.

Jag & M var chockade av lycka och tårarna bara rann. Vi hade klarat det. Från och med nu var vi tre. En familj.

Med M vid min sida och älskade Ville på bröstet fann lyckan inga gränser.

Livet har aldrig känts så levande och stort.

Och nu när jag har återberättat det för er och läst igenom allt en gång så rinner tårarna återigen ner för mina kinder. Vad fantastiskt livet är.

Ville, du är allt vi någonsin hade kunnat drömma om.

Vi älskar dig så!

TUSEN TACK till LL, K, A & L som gjorde Villes födelsedag till den bästa dagen i våra liv!

---

How wonderful life is while you're in the world

åh..mina tårar rinner också haha. så fint, så fint! det är verkligen det största!

kram på dig.

Detsamma här! Man liksom hamnar mitt med Er i historien och minns så väl själv hur det var. Det är verkligen en cool upplevelse! Och att man klarar det, fast man som du skrev tror att man ska dö.



Skvaller, jag får vara med om det en gång till.....i juli ska vår Freja bli storasyster. Ska bli häftigt!

Kram på dig!

Kan inte mycket mer än att hålla med, man blir så grymt rörd av att läsa din egna lilla berättelse!

Din blogg är helt fantastisk och jag bara älskar att läsa den :)

Lite stalker varning där kanske..

Anyway, grym! :-)

Här har du en till vara tårar rinner nu .. Man kan verkligen känna din kärlek, glädje och stolthet! Stort grattis och njut av varje sekund med fina Ville :) kramar!

Vacker förlossningsberättelse! Men i inlägget Efter regn kommer sol skriver du om det dåliga bemötandet på förlossningen. Hur menar du då (nyfiken)

Förstår att du som vart med om detta gråter för jag som inte ens känner dig gråter när jag läser:) det är verkligen Lycka när de små kommer till världen. Stort grattis

MEN JAG DÖR vad härlig du är! Ärlig och visar fasen upp bilder där blottar halva dig. SÅ härlig! Jag ryser när jag läser din text, fint!

Michaela med bebis: Ja du vet ju precis hur det är :)

Kram



Therese i K-holm: WOW!! Stort grattis till er!

Vad kul att Freja ska bli storasyster. Hur mår du? Hoppas att du får en toppen graviditet så att du riktigt kan njuta av det lilla livet där inne.

Du får börja blogga nu då tycker jag så att man kan följa dig och kulan :)

Kram på dig!



Stina Henrysson: Tusen tack snälla du:) Kram



Frida: Tack!! :) Kram



Sanna: Förlossningen var fantastisk! Det var vistelsen efter på BB som inte var något vidare. Jag har fått önskemål från sjukhuset om att jag ska ta och skriva ner hur min upplevelse på BB var och innan jag har gjort det vill jag inte skriva något om det här på bloggen.



Jessas: Tack för din fina kommentar! Blev väldigt glad. Kram



Johanna: haha, tack Johanna!

Helt fantastiskt att få ta del av din berättelse! Det är nästan så jag också vill bli mamma :) stor kram!