MIn mormor har världens bacillskräck.
När vi var små var hon inte sen med att se till att alla vi barnbarn också skulle få det.
Så när jag var liten och gick i sömnen upp på toa för att kissa, till och med då tvättade jag händerna med tvål. Hallå???
I sömnen? Ja och det var bara förstadiet till våran sjuka bacillskräck. Och vi har ju inte blivit friskare direkt.

Idag på kalaset kom detta åter på tal.
Mormor har även ett uttryck för alla snuskiga människor som inte tvättar händerna osv. som hon har hittat på själv.
Eller har ni kanske hört ordet "sketloubba"?
Nä precis skulle inte tro det.
Åter till saken. En kvinna hade i alla fall frågat mormor för ett tag sen om hon möjligtvis skulle få ta ett bett från mormors äpple? Och jag känner verkligen själv paniken. Okej vad säger jag nu?
Mormor sa att hon hade svarat nej. Kort och enkelt så va det ur världen.
Sen frågade vi barnbarn vad kvinnan sa när hon inte fick smaka?
Så säger mormor: -Jo men hon fick väl smaka kanske då.
Vi barnbarn säger då förvånat: - Men va?? Vadå? Åt du på äpplet sen då som kvinnan hade smakat på?
Mormor: - Nej nej sen "råkade" jag tappa det.

Ja det är exakt så vi tar oss ur vardagens problem vi i släkten. Vi hittar helt enkelt på något som tar oss ur dessa bacill situationer. Sjukt smart att råka tappa äpplet så man slipper äta på det sen, eller hur?

Så man blir nog tyvärr aldrig frisk. Jag kommer fortsätta att öppna och stänga offentliga dörrar med fötterna eller armbågarna. Jag kommer fortsätta stå upp och kissa på offentliga ställen och jag kommer alltid att hålla andan när jag går förbi någon jag tycker ser ut som en sketloubba så är det bara.

Vår största skräck

den offentliga toaletten