I helgen är det exakt två år sen jag & Mike träffades för första gången.
Jag var ute och dansade skiten av mig efter första delfinalen av melodifestivalen med tjejkompisar.
Och där stog min dröm.
Jag hade sagt till en vän att jag var ute efter en kille i sportjacka som gillar att gå långa promenader.
Helt plötsligt var han där i baren.
Hade aldrig sett honom innan.
Våra vänner Sofia & Markus hade gjort upp hela träffen.
Det låg spänning i luften.
Men, efter en extra shot var den som bortblåst.
Ingen nervositet fanns kvar.
Jag gick fram till honom.
Vi sa INGET. Vi bara log.
Jag log så mycket att jag antagligen nästan kissade på mig.
För att det inte skulle bli spänt drog jag upp honom på dansgolvet direkt.
Vi sa inte så mycket mer den kvällen.
Vi fortsatte bara le, skratta & dansa.
Vi hade underbart kul ihop.

En kväll jag aldrig kommer att glömma som slutade med att han försökte fippla in sitt nummer i min mobil.
Gick inget vidare så jag teknikdonnan själv fick såklart ta över och lägga in mitt nummer i hans.
Bättre så tycker jag såvidare man inte får tag på någon stalker.
Anyway, vi sa hejdå och jag åkte samma natt till fjällen.
Den natten sa jag hejdå till min blivande kärlek.
Häftigt!

Hela historien får jag dra en annan gång kanske men vi hördes mer såklart och ett tag var det till och med påväg att dö ut men på något sätt så var det jag & han.
Meant to be tror jag...och lyckligast för det är jag.






Du och jag M