I morgon ska jag för första gången vara utan Ville en hel kväll.

Han kommer att vara hemma och ha tv-spelskväll med sin pappa och Klas så jag vet att han kommer att ha det hur bra som helst.

Själv ska jag få känna på livet så som det var innan Ville flyttade in i magen. Jag ska gå på After work med mina älskade vänner.

Åh, herregud som jag har längtat efter denna dag!!

Kommer säkert att längta ihjäl mig efter mina killar men det ska bli så otroligt härligt att bara få vara IDA igen för en kväll.

Jag är så trött på tajts att jag kan kräkas så jag har dagen till ära köpt ett par nya ACNE jeans

på Butik Björn E som passar mina för tillfället breda höfter.

Invigde dom redan i lördags och se så happy en MAMA kan bli av ett par jeans.

Ja, ja vi ses på Grappa i morgon!

Oj, vad härligt det var att träffa en annan mamma som är precis där jag själv är.

Vi är lika gamla (unga), det skiljer så lite som en månad på våra små och så bor vi bara några hundra meter från varandra. Hade inte kunnat vara bättre.

Vi hade inte en tyst stund under de 3 timmarna dom var här på besök.

Vi gick igenom allt från graviditet, förlossning, livet innan, livet efter, vakna nätter, våra män, blöjor, jobb... ja you name it. Vi hann avhandla det mesta helt enkelt.

Otroligt kul att man kan ha så mycket att prata om och verkligen klicka så med en person man aldrig tidigare har pratat med.

Summan av kardemumman är att detta definitivt inte var sista dejten med Nicole & Mio.

Nya kompisar!

Mio 10 veckor och Ville 5 veckor.

Hej vänner!

Eftersom vädret är vad det är har vi en innedag i dag med massa mys. Strax blir det mammafika här med en ny vän.

Hon fick barn i januari så det skiljer bara en månad på våra små killar. Och ett extra plus är att dom också bor på Lugnet så det ska bli så kul att ses.

Jesus, här luktar bajs. Ville har just lastat av rejält i sin blöja så jag måste gå.

Lagom kul om här stinker bajs på första dejten...

Vi ses senare!

Beställde lite fina saker till Ville från Elsas hem för någon dag sedan och i dag hade dom landat i brevlådan.

En Maileg skallra och en barnvagnsmobil från Sebra.

Blommor, matlåda från fina mamma och sovande bebis.

Här doftar underbart!

Har haft en fantastisk natt så i dag är jag & Ville på riktigt gott humör.

Har till och med hunnit brygga mig lite kaffe här på morgonkvisten vilket är helt fantastiskt. Det sista har han haft riktiga skrikfester på förmiddagarna men i dag verkar han ha kommit på bättre tankar.

Det enda som står på schemat för dagen är en långprommis.

Det ljuva mammalivet...

I dag är det 2 år sedan M helt utan förvarning gick ner på knä.

Det har vi firat med en promenad, kaffe i solen och massa mys med vår Ville.

Fint liv!

Hade en väldigt mysig kväll igår.

Johanna & Simon kom bort på färska räkor och vin.

Ville älskade sällskapet och vägrade allt annat än att vara med så han fick ligga på bordet hela kvällen.

Mer nöjd bebis än så får man leta efter.

Ljuvligt god mat från Tovedals, rödtjut, en nöjd Ville och massa mys på stor-lugnet.

Bättre fredag än så blir det inte.

Vi ses i morgon.

Happy friday!

Åh fy sjutton vad härligt med klarblå himmel och solsken.

Plutten ligger och solar på ett täcke så jag kan dricka kaffe i lugn och ro.

Efter lunch tänkte vi flytta ut i solen.

Ses sen!

Den 5:e januari åker vi till Thailand.

Långt kvar men fint att ha det bokat och klart.

Vi kommer att bo på Manathai som ligger på Surin beach.

High five!

Snälla Emelie kom hit med lunch i dag.

Nu längtar vi så tills hennes plutt tittar ut. Ska bli så kul att vara mammalediga ihop.

Eftersom vi fick ännu en dag med fint väder slängde vi snabbt i oss lunchen och flyttade sen ut på altanen med en kanna kaffe.

Vilken härlig dag!!!!

I dag blir vår älskade plutt en månad!

Der har vi firat med en riktig mysdag här hemma.

Lite bilder från dagen kommer strax.

Ville i dag på morgonen!

Lite bilder från världens mysigaste eftermiddag med Johanna!

Det var visst bara den här positionen som dög.

Nu har han börjat tjocka till sig.

Runda och välmående bebisar är det finaste som finns!

Strax kommer Johanna hit och myser med oss. Längtar efter dagens första kaffe..

Nu ska jag, Ville och mormor ner på stan.

En "pippi" tröja till Ville och något snyggt till mig ska inhandlas.

Ha en mysig lördag!

God morgon fredag!

Jag och vår dubbelsäng har blivit nerkräkta inte en, inte två utan 6 (!!!!) gånger. Ville är ett litet kräkmonster.

Nu ska vi iväg till BVC och se om han har fortsatt öka lika mycket i vikt. Om man ser till kinderna så råder det inga tvivel om det.

Happy friday!

I dag hade jag mammafika här.

Ida & Elin kom med sina tjejer. Ville sov sig igenom hela besöket så jag fick druckit kaffe i lugn och ro.

Det var så skönt att träffa andra mammor och bebisar så det ska vi absolut göra om snart igen.

Ida, Elsa, Elin & Isa

I går gav vi oss först ut på en härlig prommis i det fina vädret.

Sen gnällde Ville loss hela eftermiddagen och vägrade annat än att sitta fastklistrad på mig tills det att M kom hem från jobbet.

Då låg vi båda helt utmattade på golvet framför tv'n och Ville somnade äntligen.

På kvällen hade vi mysigt besök av Emma & Karolina. Ville njöt i fulla drag av att få ligga i knät på mina tjejer och gav inte ifrån sig så mycket som ett ljud under hela kvällen.

Tydligen är det vad som behövs.

Sen åkte M och tränade så då åkte jag & Ville bort till stor-lugnet och myste.

Lustgasen var som att komma till paradiset. Jag blev så lugn och nöjd av den och efter flera dagar i helvetet hade jag äntligen fått komma till himmelen.

Halleluja!

K frågade hur jag hade tänkt angående smärtlindring.. GE MIG ALLT NI HAR!

En stund efter det får jag epiduralbedövning. Även denna var helt underbar och jag kände mig som en ny människa.

Vi hade på radion på rätt hög volym och jag var milt sagt hög på livet.

Sjöng med till diverse låtar och vägrade släppa lustgasen.

M som såg värkarna på en monitor sa vid flera tillfällen åt mig att släppa masken.

Har aldrig lyssnat så lite på honom. Jag och lustgasen var ett oövervinneligt par. Med den kunde jag klara av allt.

Jag som hade varit rädd för att förvandlas till en riktig häxa blev tydligen det motsatta. Jag älskade allt och alla. Berömde personalen för hur duktiga, proffsiga och fantastiska dom var.

Trots onda värkar mådde jag som en prinsessa!

M försökte på natten att få lite vila så han la sig i en fåtölj. Jag som var hög på livet väckte honom då och då för att berätta att det var ännu en sjukt bra låt som spelades på radion.

Mellan värkarna ville jag även ha lite service.

Vilken tur att M är världens underbaraste med ett tålamod som inte är av denna värld.

På morgonen kom det ny personal. Vi blev omhändertagna av två fantastiska kvinnor. A & L.

Trodde inte att det fanns så många underbara människor. Särskilt inte på ett och samma ställe.

Förlossningen i Varberg med personal är värd alla guldstjärnor i hela världen.

Strax efter att dom hade presenterat sig sa jag till att jag ville upp och stå och jag bad även om att få in en pilatesboll. På föräldragruppen hade det pratats mycket om att det var bra om man rörde på sig mycket under förlossningen och att en pilatesboll kunde göra att bebisen snabbare sjönk genom bäckenet.

Efter en liten stund började det trycka på utav bara helvete så jag la mig i sängen igen och helt plötsligt var krystvärkarna igång. Målet var nära och äntligen fick jag ta i och hjälpa till.

Det är en otroligt häftig känsla. När man inte tror att det finns några som helst krafter kvar så tar något över.

Och även om jag skrek att JAG DÖR ett flertal gånger så var det faktiskt inte för att det gjorde ont utan mer för att man skulle ta i så att man trodde att man dog.

M stod hela tiden vid min sida och peppade och baddade mig med en kall handduk. Hans stöd gjorde mig till världens starkaste.

Hade tidigare läst på en blogg att bebis är nära när personalen knäpper upp nattlinnet och förbereder för en sk. landningsbana. Och när mitt nattlinne knäpptes upp fick jag ännu en gång oanade krafter.

Jag tänkte att nu är det nära så ju mer jag tar i desto snabbare får jag träffa vår efterlängtade bebis.

Den 22:e februari 2011 kl.09.20 såg vår älskade Ville dagsljus för första gången.

Äntligen!

Detta är ett obeskrivligt ögonblick som jag för alltid kommer att ha med mig i minnet.

Jag & M var chockade av lycka och tårarna bara rann. Vi hade klarat det. Från och med nu var vi tre. En familj.

Med M vid min sida och älskade Ville på bröstet fann lyckan inga gränser.

Livet har aldrig känts så levande och stort.

Och nu när jag har återberättat det för er och läst igenom allt en gång så rinner tårarna återigen ner för mina kinder. Vad fantastiskt livet är.

Ville, du är allt vi någonsin hade kunnat drömma om.

Vi älskar dig så!

TUSEN TACK till LL, K, A & L som gjorde Villes födelsedag till den bästa dagen i våra liv!

---

How wonderful life is while you're in the world

Natten har varit skit.

Ville har ätit, spytt, gnällt, pinkat & skitit om vartannat vilket innebär att jag har matat, torkat, tröstat och bytt blöjor hela natten men inget hjälpte.

PHU.

Tänkte att min lille plutt borde vara lite trött här på förmiddagen efter en vaken natt men ICKE.

Han har haft ett maraton i att gnälla tills förrän timme sedan.

Då tog jag tjuren i hornen, slängde på mig anständiga kläder (dvs. hoppade äntligen ur mysbyxorna) och tog oss ut på en promenad. Det verkade gå hem och John blund kom äntligen och hälsade på.

När vi kom hem körde jag ut vagnen på baksidan, bryggde en kopp kaffe åt mig, samlade ihop två inredningsmagasin och slog mig ner i solen.

Och vips så kändes den här tisdagen inte alls så pjåkig längre.

Nu ska jag snart slänga på mig ännu mer anständiga kläder för jag & M ska in till stan om en stund och kolla en eventuell resa. Under tiden ska pappa passa vår lille gnällspik.

Ska bli skönt att få någon timmes paus.

På fredagen hade mina föräldrar bjudit hem M's föräldrar på middag.

Jag & M skulle också vara med. Redan under dagen hade jag börjat känna molvärk lite då och då men tänkte inte så mycket på det.

Jag hjälpte mamma att duka och det som hade börjat som lite mensvärk var nu starkare och höll i sig längre.

Mamma, pappa och M blev lite uppspelta men jag lugnade dom och sa att det mest troligt inte var någon bebis på väg på flera veckor.

Middagen genomfördes och vid 22-tiden tyckte alla att vi nog skulle börja ta tiden. Kändes lite väl tidigt men samtidigt lite kul att äntligen få testa den där applikationen som både jag & M hade laddat ner till våra mobiler några veckor tidigare.

Värkarna kom med 15-45 minuters mellanrum så dom var inte alls regelbundna och även om dom gjorde ont så hade jag inga problem med att stå ut med dom.

Vi åkte hem rätt sent på natten och jag kände redan då att det inte skulle bli någon vidare sömn.

Under natten kom värkarna med 30 minuters mellanrum och dom höll i sig i minst en minut varje gång.

Redan då kände jag någonstans att det här nog skulle ta tid...

---

Morgonen kom och värkarna fortsatte och blev kraftigare.

M åkte och tränade så mina föräldrar kom och "passade" mig och hjälpte till att klocka värkarna.

Vi såg Schulman show och mitt på dagen mådde jag hyfsat bra men det var också sista gången på några dagar jag skulle må ok.

På kvällen var vi återigen hemma hos mina föräldrar. Vi skulle se melodifestivalen där. Har egentligen inte så mycket minnen av kvällen mer än att värkarna var hemska och vissa höll i sig i 5(!!!) minuter och var så starka att jag bara låg och skrek. När Eric Saade körde sin låt Popular vet jag att jag hade en fruktansvärd värk som höll i sig under hela låten. Efteråt var jag så slut och rädd att tårarna bara rann.

Mamma, pappa & M klockade värkarna, masserade och profylaxandades med mig hela kvällen.

Natten kom och värkarna fortsatte. Nu mer regelbundna men än var vi inte nära dom där 3-5 minuterna som det ska vara mellan dom för att få åka in.

---

På söndagskvällen hade jag haft ett helvete hela dagen och låg jag återigen och bara skrek här hemma. Malin hade kommit hem från Norge för att kunna vara hemma när bebisen landade så hela familjen var samlad här hemma hos oss på kvällen. Alla turades om att massera mig och profylaxandas. Det var nu 7 minuter mellan värkarna och tillslut fick M och mamma tvingat mig att ringa in till förlossningen. Vi fick komma in och jag bad till gud att jag skulle vara öppen dom där 3 cm som man ska vara för att vara startklar för en förlossning. Till min och M's besvikelse var jag öppen YNKA 2 cm och jag brast i gråt.

Här hade jag gått med jävliga värkar i 3 dygn och min kropp hade inte gjort mer än 2 cm.

Jag trodde jag skulle dö.

Vi fick stanna på förlossningen och jag fick en sovdos med morfin och värktabletter vilket hjälpte lite.. Fick någon timmes sömn och på morgonen hade jag endast öppnat mig en halv centimeter till så vi fick vackert vända hem igen med värkarna från helvetet..

---

Skiten fortsatte hemma och på måndagskvällen fick vi ännu en gång åka in. Jag vägrade men M & mamma fick återigen tvingat in mig till förlossningen. Jag var nu så trött och uppgiven att jag inte ens orkade prata. Värkarna kom nu regelbundet och var nere på 5 minuters mellanrum.

Nu började jag bli ordentligt rädd.

Är det här bara början? Hur i helvete ska då resten gå?

Vet att jag skämdes ihjäl när vi för hundrade gången sa hej till förlossningen.

Men två underbara och fantastiska kvinnor tog snabbt hand om oss. Vill inte skriva ut deras namn så vi kallar dom LL & K. Dom satte CTG för att se hur bebisen mådde. Jag minns att dom ville hålla på och vända på mig. Dom sa att bebis inte verkade gilla hur jag låg. Jag tänkte inte så mycket på det då utan var så upptagen med min smärta och att hämta andan tills nästa värk.

Minns att M sa med ett stort leende att nu händer det grejer. Dom förklarade att dom skulle sätta en elektrod på bebisens huvud och i och med det skulle vattnet gå. Ingen återvändo.

Äntligen, det var på gång och i samma stund släppte jag alla rädslor. LL & K fick mig att känna mig så otroligt trygg. Det var en nästan festlig stämning i det där rummet när vattnet äntligen gick.

Vad jag nu har fått reda på i efterhand var att Villes hjärtfrekvens var låg/onormal och det var därför dom försökte vända på mig för att se om det hjälpte. När det inte gjorde någon skillnad var det helt enkelt dags att ta hål på hinnorna så att vattnet gick och sätta en elektrod på bebisens huvud så att man kunde se så att det lilla livet mådde bra.

Här hade vattnet precis gått!

---

Underbara LL skulle gå för kvällen och innan hon gick fick jag en kram. I dörren sa hon att vi ses i morgon. Då hoppas jag att jag får träffa er bebis!

Och då slog det mig. Herregud, vi är ju här för att vi ska bli tre. Inom en snar framtid är vi föräldrar. Snart är vår bebis här. Svindlande tanke men en härlig målbild.

---

I och med att jag inte hade sovit någonting de senaste dygnen bestämde vi att jag skulle få en sovdos igen och förhoppningsvis någon timmes sömn.

M fick en säng och vi bäddade ner oss. Men bara efter någon minut fick jag fruktansvärda värkar.

De hade ändrat skepnad lite. Innan var dom mer ihållande och mullrande. Nu var dom hysteriska och att andas gick bara inte. Kändes som att jag skulle svimma så M fick ringa efter K som förflyttade oss från vårdrummet till ett förlossningsrum där jag äntligen skulle få möta lustgasen för första gången..

Nu var förlossningen igång.

God morgon!

Jag & Ville har vaknat till liv och fått i oss frukost båda två.

I dag ska vi ut på en långprommis. Ska förbi mitt jobb och hälsa på. Mycket märklig känsla att inte jobba... Behöver få komma dit och känna på lite "vanligt" vardagsliv.

Det är flera som har skrivit och bett mig skriva om förlossningen.

Jag kan nu stolt säga att jag faktiskt börjat knåpa ihop några rader så det kommer att dyka upp inom kort.

Mest troligt blir det i 2 delar. Men för att stilla er så är alltså första delen på väg.

Ses sen!

Svårt att hinna sitta vid datorn när man ständigt har en bebis hängandes på sig.

Men som vi myser. Ville är världens snällaste och mest nöjda bebis. Han är en dröm så vi har det väldigt bra även om det är en otroligt stor omställning.

Nu är jag äntligen klar med antibiotikan så i kväll ska jag avnjuta god mat och fint rödtjut.

Halleluja!!!

M's föräldrar var här innan och passade Ville en stund medan jag la ett kryss i stan. Fantastiskt att ha en timme för mig själv.

Nu ska vi snart bada vår lille plutt och sen bege oss iväg till stor-lugnet där vi ska fira lördag.

Vi tänkte gett oss ut på långprommis men snöstormen gjorde att vi rätt snabbt ändrade oss så vi kör på hemmamys i dag. Nu har vi skypat med moster Malin i Oslo. Dock har min lille plutt ont i magen så det är lite små gnälligt här.

Nu ska jag fixa till lite mat åt Ville och sen hoppas jag att John Blund kommer och hälsar på.

Ses sen!

Första dagen ensam hemma med Ville gick toppen.

Dock tar allt en herrans massa tid men jag får nog snart rutin på det.

Vi var hos min mormor och morfar hela eftermiddagen och blev ompysslade.

Nu har M kommit hem från jobbet och gjort lite fint här hemma för att städa och plocka här hemma är inget som hinns med när man har en bebis hängandes på armen hela dagen.

Strax kommer Emelie hit på en kvällsfika.

Kommer bli en massa bebissnack.

Emelie ska nämligen också bli mamma om ett par månader och gissa om jag är glad!!

Våra små kommer att bli jämngamla och vi kommer att ha så mycket kul ihop.

Vilken lycka!

Gammal bild från en fin sommarkväll!

Vi har haft en mysig söndag i solen.

Tog oss ut på en långprommis med mamma och pappa och vi kunde konstatera att Våren är här!

I morgon ska vi ta oss ner på stan för första gången.

Ett STORT steg för oss.

Och på tisdag börjar M att jobba igen.. HJÄLP!

Vi har haft Angelica & Johan här på en liten kvällsfika.

ÅH vad härligt det är att äntligen känna sig bättre och träffa vännerna igen.

Nu ska jag, M & Ville ha myskväll och kolla melodifestivalen.

Heja Linda Pritchard!!

Trevlig lördag!

Har varit dålig på att uppdatera er.

Har varit lite upp och ner här. När väl min "babyblues" hade lagt sig och besvikelsen över vår dåliga vistelse på BB så fick jag ont i nedre delen av magen. Fick sen 39 graders feber och så ont att jag inte kunde röra mig så det var bara att ringa sjukvårdsupplysningen och sen sätta fart mot sjukhuset IGEN.

Väl där fick jag reda på att jag hade fått en infektion i livmodern så nu knaprar jag antibiotika och mår mycket bättre.

Ville har tack o lov mått toppen hela tiden och eftersom jag inte ammar har M kunnat ta nätterna så att jag har kunnat få vila.

Inget ont som inte för något gott med sig.

Jag har tänkt att skriva lite om min förlossning och ge er lite bilder snart. Ska bara samla lite energi.

Mina killar just nu. Nöjd pappa!